hmmmmm..
Förlåt att jag inte svarar till så många. Jag är lite ur form. På söndag fyller jag 25år (nämre 30år än 20år...iiik!) och det har jag nästan glömt bort. Inget party/fest inplanerat, jag ska jobba hela helgen och veckan.
Helst av allt hade jag velat ha min lilla älskling här så hade jag i allafall haft någon som kan få mig att slappna av lite mer. Men han jobbar på Gotland en månad nu. Det gör ju ont i mig att gå här och längta efter att få bara va med honom. Jag tror min biologiska bygga bo klocka börjat ticka sjukt mycket. Inga barn, bara bo.
nä nu ska jag sluta gnälla....Det finns faktiskt folk som har riktiga problem.
Egentligen borde jag tacka min lyckliga stjärna att jag har boende jobb och någon att tycka om.
Så nu ska jag rycka upp mig och gå och se om Jonas ville laga lite mat....
Bekant känsla, fyller 25 om en månad och har suttit de senaste dagarna och känt mig ganska lika. Tillräckligt med flyttar och studier och sånt, vill ha något mer varaktigt... Det är väl ett tecken på att vi håller på att bli vuxna sådär "på riktigt". Skrämmande!